Rosa vita blommor

Jag släcker lamporna
Jag tänder ljusen
Jag startar den lugna musiken
Jag är ensam
Det är bara jag och mina tankar
Tankarna som skrämmer trots den ljuva känslan
Frågan jag ständigt frågar mig själv
Vågar jag visa mig svag?
Vågar jag säga något?
Jag gråter
Och jag vet inte varför
Det är skönt nu
Att bara sitta ensam
Att bara låta allt vara
Att inte känna
Men samtidigt känna allt
På en och samma gång
Jag är avslappnad
Jag är spänd
Jag är rädd
Vad händer med mig?
Jag vet inte varför min kropp reagerar som den gör
Det gör ont
Ska jag våga?
Jag stänger mina ögon
Och jag minns alltihopa
Varje enstaka minut
Elin Frohm Larsson